2011-09-14
Hejhejhallå!
Även denna morgon vaknade jag upp till smattret på rutan och idag har det varit sådant äckligt regn med 100% luftfuktighet typ. Det är som att gå in i en dimma med regn, usch och fy. Allt jag ville var att bara vara inomhus hela dagen, men jag hade lovat Antonia att följa med henne och köpa en Iphone så nu är hon äntligen med i gänget!
Igår kväll fick jag panik. Jag insåg att jag åker om en vecka. Jag kunde inte sova. Tänkte på alla scenarion jag kunde komma på med allt som skulle kunna gå dåligt. Jag fick ont i magen och visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag försökte läsa min bok "Aldrig fucka up" som jag i vanliga fall tycker är den bästa boken jag läst på väldigt länge. Men inte ens det kunde jag koncentrera mig på. Till slut efter många om och men somnade jag.
I morse vaknade jag upp, paniken satt kvar! Tankarna gick från "Varför ska jag åka?" till "Kom igen nu Elin, det här är din dröm, det kommer gå så bra!". Det var som om jag hade två mini-me på varsin axel som sa emot varandra.
När jag till slut träffade Antonia fick hon mig på bättre tankar, peppade upp mig och sa att allt kommer gå hur bra som helst. Hon fick mig att känna mig bättre för ett tag. Men nu sitter jag här igen och går illa på grund av denna paniken som infunnit sig. Jag tror jag måste aktivera mig mera, så jag slipper tänka så mycket.
I helgen har jag full rulle så jag tiden kommer gå fort tills dess att jag ska åka. Det känns både bra och dåligt. Jag vill. Jag vill inte. Jag vill. Jag vill inte. JAG VILL!
Titta så fint det är där borta. Ja, det här kommer att bli jättebra!
Jag längtar med en skräckblandad förtjusning.
Men egentligen vill jag nog bara att det ska bli dax att åka. Att allt ska vara fixat så att jag vet att jag tar mig fram till Universitet och får mitt rum där jag ska bo, träffa nya vänner och bara trivas..
Nu ska jag sysselsätta mig lite så jag inte tänker så mycket!
På återseende!
Over and out!
Även denna morgon vaknade jag upp till smattret på rutan och idag har det varit sådant äckligt regn med 100% luftfuktighet typ. Det är som att gå in i en dimma med regn, usch och fy. Allt jag ville var att bara vara inomhus hela dagen, men jag hade lovat Antonia att följa med henne och köpa en Iphone så nu är hon äntligen med i gänget!
Igår kväll fick jag panik. Jag insåg att jag åker om en vecka. Jag kunde inte sova. Tänkte på alla scenarion jag kunde komma på med allt som skulle kunna gå dåligt. Jag fick ont i magen och visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag försökte läsa min bok "Aldrig fucka up" som jag i vanliga fall tycker är den bästa boken jag läst på väldigt länge. Men inte ens det kunde jag koncentrera mig på. Till slut efter många om och men somnade jag.
I morse vaknade jag upp, paniken satt kvar! Tankarna gick från "Varför ska jag åka?" till "Kom igen nu Elin, det här är din dröm, det kommer gå så bra!". Det var som om jag hade två mini-me på varsin axel som sa emot varandra.
När jag till slut träffade Antonia fick hon mig på bättre tankar, peppade upp mig och sa att allt kommer gå hur bra som helst. Hon fick mig att känna mig bättre för ett tag. Men nu sitter jag här igen och går illa på grund av denna paniken som infunnit sig. Jag tror jag måste aktivera mig mera, så jag slipper tänka så mycket.
I helgen har jag full rulle så jag tiden kommer gå fort tills dess att jag ska åka. Det känns både bra och dåligt. Jag vill. Jag vill inte. Jag vill. Jag vill inte. JAG VILL!
Titta så fint det är där borta. Ja, det här kommer att bli jättebra!
Jag längtar med en skräckblandad förtjusning.
Men egentligen vill jag nog bara att det ska bli dax att åka. Att allt ska vara fixat så att jag vet att jag tar mig fram till Universitet och får mitt rum där jag ska bo, träffa nya vänner och bara trivas..
Nu ska jag sysselsätta mig lite så jag inte tänker så mycket!
På återseende!
Over and out!
Kommentarer
Trackback
