2011-11-14
Några roliga saker som händer i vardagen här:
- Nästan varje morgon möter jag en pappa och hans son på ca 5 år, påväg till skolan som ligger precis där jag bor. Sonen cyklar och pappan får springa (ordagrant SPRINGA) med all packning för att hinna med sonen. Han ser alltid stressad ut så kanske är de sena varje morgon. Det är så gulligt att jag alltid måste le mot dem när vi möts på den smala gångvägen.
- Alla små barn som går på skolan bredvid mitt hus har skoluniform och de är så sjukt söta när de är en tvär-hand stora och har kostymbyxor och finskor. Det får mig att vilja att mina barn ska gå i skola här i England.
- När man möter en britt ler de alltid mot dig, många säger hej även om man inte har en blekaste vem du är. De pratar med allt och alla och är alltid artiga.
- De man känner säger alltid "Hey, are you allright?" och jag vet aldrig om jag ska svara på frågan om jag mår bra eller om det bara är en artighetsfras?! Man kan få frågan när man möts på gatan och de fortsätter bara gå, ska man då vända sig om och ropa "YES I'M FINE WHAT ABOUT YOU?". Även när man handlar i affären säger ofta kassören "Hi, are you allright?" Vill han veta om jag mår bra eller är det bara något han säger? Om jag inte svarar brukar de ibland titta lite konstigt på mig.. Så jag vet faktiskt inte om man ska svara eller inte?
- I lördags träffade jag en kille som pluggat i Sverige, närmare bestämt UMEÅ. Han hade full koll på Luleå och Skellefteå, vilket ingen annan har här, om jag har tur vet de ungefär vart Stockholm är. När jag berättar att jag har 10h bilfärd från Stockholm blir ALLA chockade och frågar hur stort Sverige är egentligen? Troligtvis för att allt i detta land är nära; mycket folk på liten yta. Men denna killen älskade i alla fall Sverige och skulle åka tillbaka för att göra sin Master i Sverige. Han valde mellan Uppsala, Lund eller möjligtvis Linköping (om han lärde sig att stava till det, haha) så jag sa helt klart att Uppsala var den bästa studentstaden. Så vet vet, kanske stöter jag ihop med honom i Uppsala nästa höst om jag flyttar ner dit.. :)
- Trafiken är fortfarande ett problem för mig här. När jag ska korsa en gata vet jag ALDRIG vart jag ska titta för att se om det kommer en bil eller inte. Så jag måste alltid titta åt alla håll och ser istället fruktansvärt förvirrad ut. Även den korsning jag korsar varje morgon är förvirrande..
Nej, nu är det slut på dessa funderingar och istället ska här pluggas. Motivationen är noll idag men jag ska försöka få kontrol över den.
Istället tänker jag på:
Hemavan ♥
På återseende.
- Nästan varje morgon möter jag en pappa och hans son på ca 5 år, påväg till skolan som ligger precis där jag bor. Sonen cyklar och pappan får springa (ordagrant SPRINGA) med all packning för att hinna med sonen. Han ser alltid stressad ut så kanske är de sena varje morgon. Det är så gulligt att jag alltid måste le mot dem när vi möts på den smala gångvägen.
- Alla små barn som går på skolan bredvid mitt hus har skoluniform och de är så sjukt söta när de är en tvär-hand stora och har kostymbyxor och finskor. Det får mig att vilja att mina barn ska gå i skola här i England.
- När man möter en britt ler de alltid mot dig, många säger hej även om man inte har en blekaste vem du är. De pratar med allt och alla och är alltid artiga.
- De man känner säger alltid "Hey, are you allright?" och jag vet aldrig om jag ska svara på frågan om jag mår bra eller om det bara är en artighetsfras?! Man kan få frågan när man möts på gatan och de fortsätter bara gå, ska man då vända sig om och ropa "YES I'M FINE WHAT ABOUT YOU?". Även när man handlar i affären säger ofta kassören "Hi, are you allright?" Vill han veta om jag mår bra eller är det bara något han säger? Om jag inte svarar brukar de ibland titta lite konstigt på mig.. Så jag vet faktiskt inte om man ska svara eller inte?
- I lördags träffade jag en kille som pluggat i Sverige, närmare bestämt UMEÅ. Han hade full koll på Luleå och Skellefteå, vilket ingen annan har här, om jag har tur vet de ungefär vart Stockholm är. När jag berättar att jag har 10h bilfärd från Stockholm blir ALLA chockade och frågar hur stort Sverige är egentligen? Troligtvis för att allt i detta land är nära; mycket folk på liten yta. Men denna killen älskade i alla fall Sverige och skulle åka tillbaka för att göra sin Master i Sverige. Han valde mellan Uppsala, Lund eller möjligtvis Linköping (om han lärde sig att stava till det, haha) så jag sa helt klart att Uppsala var den bästa studentstaden. Så vet vet, kanske stöter jag ihop med honom i Uppsala nästa höst om jag flyttar ner dit.. :)
- Trafiken är fortfarande ett problem för mig här. När jag ska korsa en gata vet jag ALDRIG vart jag ska titta för att se om det kommer en bil eller inte. Så jag måste alltid titta åt alla håll och ser istället fruktansvärt förvirrad ut. Även den korsning jag korsar varje morgon är förvirrande..
Nej, nu är det slut på dessa funderingar och istället ska här pluggas. Motivationen är noll idag men jag ska försöka få kontrol över den.
Istället tänker jag på:
Hemavan ♥
På återseende.
Kommentarer
Trackback
